onsdag 1 april 2015

Myten om den låga arbetslösheten i Vallentuna

På senaste kommunfullmäktige återgavs ”Myten om den låga arbetslösheten i Vallentuna”.
Även lokaltidningarna bidrog okritiskt till mytbilden: "Titta - det finns en Vallentunamodell!"
Men den enda nyskapande idén som dykt upp senaste året är de kommunala ungdomssommarjobben. En idé som kom från (S) och inte från en trött allians.
Till Vallentuna flyttar många människor som redan är etablerade, har jobb på annan ort och inte riskerar utanförskap. Här byggs endast en viss typ av bostäder, valfriheten till trots. Visst är det skönt att slippa ungdomsarbetslöshetens jobbiga statistik?
     2012 har kommunen beslutat att annonsera för att bygga studentbostäder. På kommunfullmäktige ställde vi frågan om just studentbostäderna men möttes då av indignation, mest från äldre män (de yngre moderaterna höll faktiskt klädsamt tyst). 
”Men nu ska vi ju bygga!” sa man. Underförstått: vad är ni sura över nu då?
Ja, till exempel över det faktum att det inte byggs studentbostäder (som frågan just då gällde).

Men visst, vi är förbaskade över mer. Att på tok för få hyresrätter byggts. Att man inte vill använda sig mer av det egna kommunala Össeby Hus och bygga fler egna hyresrätter. Att huvudet stuckits ner i sanden i 30 år. Att Vallentuna inte själva kan härbärgera de flyktingbarn man ansvarsfullt sagt sig kunna ta emot.
”- Usch, vad det ser ut i Södertälje. Men har ni sett vår fina statistik? Eh, kan ni ta emot vår flyktingkvot, förresten?”
Det finns rejält med skäl till varför alliansen gör som de gör. De flesta bottnar i stor egoism. När får vi på allvar läsa om det i lokaltidningarna?
(Svaret på frågan om studentbostäderna uteblev. Den hade nog varit lättast att besvara).

I Vallentuna, Täby och Danderyd bor många som själva fixar att lotsa sina egna ungdomar vidare till eget boende eller arbete. Det är vad statistiken visar. Det är Vallentunamodellen. Är det verkligen något att slå på stora trumman för?

måndag 9 mars 2015

Digital utrustning eller inte?


Alliansen i Vallentuna har fått kalla fötter och bromsat kulturförvaltningens inköp av digital filmvisningsutrustning, trots en enig nämnd i oktober.
Den digitala utrustningen skulle möjliggöra visning av film, musikal, konsert, teater och sportevenemang. Allt i ett fördelaktigt avtal med Folkets hus och parker. Tanken var att en förening i ett senare skede ska bedriva biograf.
På kommunstyrelsen tyckte (C) att tjänsteskrivelsen var bristfällig. Hela kommunstyrelsens allians hade plötsligt svårt att förstå och ärendet återremitterades.
Varför ringde man inte bara upp Anders Dahlgren innan? Då hade tjänsteskrivelsen säkert uttryckt det som eventuellt efterlystes, t. ex frågan kring finansiering.

Vinsten med digitala sändningar är mervärdet för flera invånare, inte bara operaälskare. Rapporten talar om mötesplatser och socialt kapital (på sida 22-23 i bilagan till rapporten).
(T. ex skulle man kunna inviga den digitala utrustningen med att visa en direktsänd hockeymatch och avsluta med opera och konsert med Ken Ring). Kalkylen för visningarna visar att det inte går med ekonomisk förlust. Framförallt är det ett plus på humankapitalet. Läs rapporten här!


Det är lätt att oroas över att kommunstyrelsens ledamöter inte förbereder sig bättre. Det är dyrbar tid som medborgarna förväntar att vi förvaltar väl. Att fråga sina allianskamrater i kulturnämnden om råd när osäkerheten smög sig på, hade också varit möjligt för (C) eller letar man pengar för att kunna infria sina övriga vallöften?