Konsten att göra ingenting utan att bli upptäckt

Konsten att göra ingenting utan att bli upptäckt, är det många som praktiserat. I skolan fanns det många sätt. Att ställa en fråga man visste att läraren ville ha, så hen malde på om sitt älsklingsämne medan man själv ritade. Eller hemma, där dammsugaren sattes på några minuter utan användning, för att föräldrarna skulle tro att man städat sitt rum.

Men visst uteblivet arbete syns tydligt. Det får vi erfara i den här kommunen.

Tid, personal och pengar läggs på att utreda behov, utan att veta hur länge man ska utreda. Man säger sig "föra diskussioner" med närings- och föreningsliv, men verkstadsarbetet uteblir. Det är inte en ansvarsfull förvaltning av skattepengar. 

(Att spara på sina egna partiers pengar vill man däremot, så man låter kommunens pressavdelning arbeta med pressreleasen när egna partiledare kommer på besök. Det ska vi komma ihåg till 1:a maj.)

Att kommunala skolor inte har en skolportal kan verka som en obetydlig detalj, men är en signal att Vallentuna sackat efter. Man konkurrerar inte på samma villkor som de fria skolorna, inte heller gentemot andra kommuner. Detsamma gäller kommunens ambitioner vad gäller miljö, nybyggnationer och framtidsvision.

Alliansen arbetar däremot hårt på att få det att se ut som att man jobbar - dammsugaren låter, alltså. Men vi är några som kritiskt drar fingret i dammet och blir smutsiga av både damm och spindelväv som ligger kvar och skräpar. 

En bild togs i december 2014 på det nya kommunfullmäktige. Den lades nyss ut på hemsidan och kännetecknar därmed hur kommunen tar hand om aktualiteter. Det är faktiskt ingen slump eller särskild otur som gör att man hittar Vallentuna längst ner på olika listor.

Ja! Granska makten!

Massmedia ska granska makten, det är viktigt. Just nu är DN: s sikte tydligt inställt på att krossa den socialdemokratiska folkrörelsen, inte bara den person som begått eventuella fel (med den logiken hade Calle Bildt gjort sig skyldig till moderaternas nedläggning många gånger om). Jag tror inte att vi utvecklas bäst genom att tillskriva partier egenskaper som snarare är allmänt mänskliga än partibundna om det inte i ett särskilt fall är motiverat. Är det det nu?

    Den rödgröna regeringen saknar helt klart en lika stark megafon som DN:s ägande och styrande intressen har. Den som saknar megafon verkar då dessutom helt sakna stöd

I valet 2014 valde svenska folket satsningar på skola, miljö och bostäder (nej, det var inte NATO eller att skapa låglönesektorer vanligt folk pratade om i valstugan).

    Vi har väntat på när (inte om) DN skulle se chansen till en förtroendekris för tänk om folk hinner upptäcka att den nya regeringen kanske ändå lyckats göra bra saker, på kort tid? Då är det lite bråttom om man vill sänka credebiliteten hos socialdemokratin.

-       Pensionärerna får mer i plånboken

-       Miljöfrågorna får fokus – det ger unga hopp

-       Man återtar en position i världspolitiken för att där driva de viktiga fredsprocesser som vi alla är så beroende av.

-        Skolan får vad den faktiskt behöver (inte bara administrativt tjafs).

Jag läser både ETC och DN. Är jag masochist? Bägge bladen tycker överlag att sossar är korrupta betonghäckar (inte bara just nu). Men oavsett mitt partival, är jag inte övertygad om att det är just inom socialdemokratin som betonghäckeri frodas mest. Se bara hur politiken skötts i min egen kommun. Nej, granska på bara, det behövs. Och att facken ägnar sig åt fallskärmar är helt åt skogen - det är ju förtroendeuppdrag det handlar om!

    Men hur ska någon alls våga engagera sig i demokratin, när DN cementerar åsikten att det i politiskt engagemang ingår korruption, att alla är köpta svin? Det är en rejäl fördom med modifikation (vissa tackar t.o.m nej till kommunstyrelsens julbord). 

     Att sko sig själv kunde rike Fredrik. Han tjänade bra på sina skattesänkningar för egen del. Men reda ut röran han därmed ställt till med, kunde han inte. Han var nog glad att få smita ut bakvägen från det SD-samarbete hans efterträdare nu måste ta ställning till.

  Är det inte dags att folket börjar fundera över hur Sveriges roll i den så överskuggande fredsfrågan skulle se ut med SD i regeringen? Det SD vars bästisar är Netanayauh och Putin, halvgalna nationalister, som osäkrar världen. 

Min man får nog förresten se sig om efter en ny korsordsleverantör. 

Jag är färdigspäkt.

Berättelsen om Berättelser

Mitt i den bjällriga musiken och de unika recepten på griljering:

 ”Jamen, hallå-åå, var tog budskapet vägen? I år igen?” 

Ni vet, berättelsen om stjärnan, hopp om ljus och gemenskap.    

    Det är förresten inne att göra så - hitta Berättelsen. Samtliga partier, terrorgrupper eller vad som helst, alla letar efter den rätta berättelsen. Reklamarna får ligga i. Det här är lite känsligt, för alla håller ju på, på samma sätt. Berättelsen om barnet i krubban är stark, för budskapet håller även för den som inte tror. 

 I Vallentuna har långsam M-politik bäddat för berättelsen om SD. För mig är SD den galna undergångsprofeten i Tintin som slår på en gonggong. De hörs. Tyvärr. SD stöttar M-politik, påstår att man velat bygga hyresrätter men vrålar mest att kometen kommer. Storyn om SD är nedslående, för mitt i oväsendet har de trots allt lyckats övertygat människor att medmänsklighet är töntigt. Såå Peekåååå. 

     SD´ s skruvade idéer bygger på en tillbakablick på ett tryggare samhälle. Men i det samhället hade ju ett parti som SD inte funnits... Ett stöveltrampsparti i Bullerbyn? Joho, funkar visst! tycker SD. Själva bidra till tryggheten? Glöm det. SD är inga snälla jultomtar och ger inga klappar till svaga eller andra. De gillar bara sin gonggong. SD kan stoppas, men först när vi andra ökar takten i medmänsklighet. Då kan vi få lite mera jul hela året om vi vill. 

  SD har för övrigt röstat emot varje S- motion som gällt bygge av hyresrätter i Vallentuna. 

Ett faktum klart som julkorvspad.

Jag önskar att vår kollektiva plats ska funka för flera. Inte gör det mig till kommunist. 

”Hjääälp! Jag dignar under skattetrycket! Sossar är Jante och DDR” är kanske panikreflexer som startar hos en som alltid röstat borgerligt. Men är det en rimlig reflex idag? 

  Medmänskligheten får man jobba på, den infinner sig inte alltid naturligt (särskilt inte om vi tutar i barnen - och oss själva - att den enbart handlar om prylar som blir hemforslade till den 24/12). Det är kul att ge och få julklappar. En snäll klapp medhårs räcker väldigt länge. 

Vallentuna behöver faktiskt en ny berättelse, den gamla håller inte, den bryr sig inte och den segar sig fram. Visst vore det kul med en riktig kioskvältare framöver, med nya kreativa manusförfattare?

Enligt svensk tradition borde flyktingen, den svage och de utsatta beredas plats vid det dignande julbordet. Även i Vallentuna. Kanske dags att trots allt digna lite tillsammans under en pyttelite höjd kommunalskatt?
Ge varandra lite God jul och Ett Gott Samhälle. Det är väl det berättelsen borde handla om?

Min äldre tonåring, förtvivlad: ”de syr ihop sina munnar, mamma! De dör medan vi shoppar i Täby. Vad gör ni?! Ingen hjälper kurderna mot Daesh”. Han skäms och jag… Jag skyller ifrån mig. Som ett barn.

   Gäller inte ”refugees welcome” längre, Stefan? Och, Micke Damberg, tror du att lojaliteten från SSU finns kvar i nästa val? De som gjort så mycket, gett sig själva och andra hopp. De har varit stolta över Margot. 

    Och skäms inte de som ständigt väljer moderaterna i Vallentuna? Eller SD-maskinerna? (nej, det är klart de inte gör). Skäms inte förra regeringen? Gjorde den allt för att pressa kommuner som Vallentuna till större medmänsklighet?  Flyktingvågorna skickade tidigt mycket tydliga blixtar på himlen. Varför flydde Fredrik partiledarrollen? För att han visste vartåt det lutade (och vårdade sitt varumärke)? Skam är en jobbig följeslagare. Förresten, kom på: Örjan bor inte heller kvar. Han har ju flytt sin kos han med.

    Men nu är vi framme vid mig - jag har skyllt ifrån mig tillräckligt. Idealisten? Hur mås det idag? Obekvämt och obehagligt? Skam är bibliskt omodernt, inte konstruktivt. Men nog är det just det jag känner - skam.

    Vad är det med mig? min generation? Vi är så fullkomligt ”what´s in it for me”. Ojojoj, vad jag inte har tid eller ork. Men om det gäller resor, jobb, mat, bloggande, ja, då räcker ju orken. MedelklassCatta knarkar MIO-katalogen. Vi fredagsmyser med vinkartongen på tryggt avstånd. ”Inte hjälper det dem på medelhavet att jag låter bli?” Nej, det är klart. Eller. Hur ska man tänka?

    Som politiker kunde jag ha gått hårdare åt kommun-alliansen i tid. De som, i snigelfart, motvilligt närmar sig ett något högre asylmottagande fem i tolv. Nej, allt går inte att sälja med mördande reklam (läs min debattartikel här ). Kommunalrådet ville förändra omvärldens syn på Vallentuna. Kunde hon då inte ha valt något annat än den bubbla som var lättast att sticka hål på?  

  Men när KD, L, C, MP, V och S höll humanismens fana högt i senaste fullmäktige, var hon inte där och då var (M) tysta. Kom bara upp för att korrigera en semantisk detalj. Tar hon ensam M´s strid mot SD i fullmäktige? Då ska hon ha cred för det. Men här balanserar hela alliansen på en mycket skör tråd. Hur har t. ex (C), med sina drömmar om öppna gränser, utvecklat Sverige och Vallentuna under sin tid i regeringsställning? Stenarna dånar i glashuset.

    I fullmäktige argumenterade alliansen mot att få hit KunskapsCentrum (Mp´s motion). Besökande till Vallentuna ses inte ens som potentiella kunder. Alliansen betonade att språkstuderande helst inte borde stanna i Vallentuna alls, det skulle isolera dem. Fler än jag får alltså en känsla av isolering. Tänk om något kunde få besökarna att stanna? Ett cooking place - Vallentuna?

   Och det faktum att platserna till kommunens sommarjobbs-satsning nu riskerar att bli färre (dyrt, tycker alliansen), måste självklart ställas mot kommunalrådets arbetslöshetsreklam som dyker upp i Dagens Samhälle. I samma tidning där Vallentuna skyltat med att ligga näst längst sist i flyktingmottagande i landet.

Finns det inte fog för självkritik då, ja, då vet jag inte när det är dags.

Vill vi slippa skämmas, och att ständigt kröna sistaplatserna, måste kommunen styras av andra idéer.

Testa dig själv - ett Vallentuna-quiz:

Har kommunen satsat på att bygga hyresrätter?

Har man satsat på att bygga hyresrätter nära kommunikationer, nära Roslagsbanan?

Ser du många ivriga 25-åringar som pinnar fram i centrum mot fasta jobb och lägenhet?

Har man byggt ett riktigt Trygghetsboende?

Har verksamheter lockats till kommunen?

Jobbar många i sin hemkommun Vallentuna?

Är personaltätheten hög i skolor och förskolor?

Finns det plats i förskolorna?

Utvecklas centrum och affärsverksamheterna?

Äger kommunen sitt centrum, eller har den man sålt det till ägnat det särskilt mycket omsorg?

Kan Vallentunas kommunala skolor och förskolor konkurrera på lika villkor som friskolorna?

Ligger man näst först i flyktingmottagande i landet?

Har vi stora sociala problem som gjort det olämpligt att ta emot flyktingar?

Har många har faktiskt tagits emot i just Vallentuna?

Gjorde förra regeringen något explicit för att Vallentuna skulle bli en kommun där man tog emot flyktingar?

Svarat nej många gånger? Ge då några andra chansen att förändra bilden av Vallentuna i framtiden.

Sossekoftornas fria fantasier

Catta till Pär:
”Tänk om man kunde ha överdäckat hela vägen ner mot Vallentuna sjön, från bron vid Sörgården, och fått en hel stadspark? Med en scen vid vattnet. Tänk dig en musikfestival vid Vallentunasjön….och så tycker jag att man skulle ha Skansenliknande handelsbodar till kortidsuthyrning utmed stationen som ett alternativ till  det för Stora Opersonliga Centrumet i Täby. Man kunde ha ”Bondens marknad” med lokalproducerat. Skulle lätt lura ut Östermalmsborna, typ en gång i månaden.”

Pär till Catta:

”Ja, och tänk om man kunde ha en vattenskulptur ute i Vallentunasjön som blev ett kännetecken för kommunen? Och bygga studentbostäder i centrum.
Gärna två tvillingtorn förbundna med en bred valvbro över spåren!
Kanske med dina bodar på? Eller kanske att bostäderna ska stå på själva övertäckningen av spåren? Fantasin flödar!!” Pär drömmer sig bort.
”Vad säger du om det här då: bygga Coophuset högre med lägenheter? Utveckla turismen och bygga ett vandrarhem vid Vallentunasjön?
Äldreboende nere mot vattnet? Förtäta centrum med hyresrätter?”
”Det har jag ju redan sagt”  
”Nej, du sa studentbostäder”, säger Catta

 ”Håll i dig nu: utveckla intresset för vikingar och bronsålder med en vikingavecka för alla kommunens skolor med slutlig folkfest i början av juni”, säger Pär

”Nu snor du Hamdis idé, hörru. Han är övertygad om att det går att lura hit tusentals turistmigranter som är galna i vikingar.  Okej, då snor jag Jaanas. Skapa hästturism. Fixa fina stigar och göra massa reklam för det på Roslagsbanan. Det är ett stort sug efter bra häststigar”, kontrar Catta, och fortsätter utan att andas
"och flytta Molnbydepån mot Arlanda (där det mesta redan är söndersprängt). Varför fördärva möjligheterna till att bygga bostäder i det bronsåldersrika forn-Vallentuna, nära kollektivtrafiken och nära Vallentuna Centrum?”
”Va, vill du inte ha depån?”
”Tja, den har ju hamnat på helt fel plats. Trist. Jag är inte emot tåg, såklart.”

 ”Hmmm….En modevecka med visning, i Kulturhuset med lokala unga förmågor? Bjuda in kända designers?” fortsätter Pär.

”Bygga om och förändra gymnasiets entré, ha en vinterträdgård med permanent ABBA-utställning?”
”Speldesign och E-sport på schemat?”
”Skapa fantasifulla lekparker för barn…. OCH vuxna! ropar Catta.
”Jaa! Och en bra kommunal pulkabacke. Där man kan ha lådbilsfestival på sommaren!”
”Bli årets kulturskolekommun (nuvarande plats: 207…)”
”Satsa på kulturskolan, inte gömma den. I en växande kommun måste man våga satsa.”
”Ett Idrotts- och Hälsocentrum? Sportfält?”
”Nä, kom igen. Det får Jerri driva.”
”Ska vi ge oss? För idag?
”Ok.”
”Skyskrapa i Kårsta. Med bibliotek”.
”Du vann”.

..."då ärat ditt namn flög över jorden"?

Sveriges agerande under 2:a världskriget betraktas ofta som omoraliskt, där en följd av det agerandet är att vi kan njuta av mycket hög levnadsstandard idag.

• Sverige deltog inte i 2:a världskriget.
• Sverige hjälpte inte finländarna mot Sovjet.
• Sverige hjälpte inte Norge när vi lät tyskarna forsla vapen genom vårt land.

Och att danskar ibland beskyller oss svenskar för att excellera i dubbelmoral är kanske inte så konstigt?
Krig var hopplöst för civilbefolkningen då, precis som nu, i t. ex Syrien.
Sverige, däremot, gick in i 1900-talets rekordår med stort försprång och hög tillväxt.
Vårt land har miljontals liv att tacka för att Europa inte blev nazistiskt.

Nu kritiserar svenskarna länder, länder som i vissa fall både trasades sönder i världskrig och fick lida under kommunistisk diktatur, för att inte tar sitt ansvar i flyktingfrågan.
Ja, det vore lättare om fler länder tog emot flyktingar, det är ju sant.
Men att fråga varför Sverige ska ta emot, är magstarkt när man börjar tänka efter.

40-talssvenskens oro inför främmande nationaliteter är lätt att förstå. Man hade varit fattig, långt ifrån välutbildad eller världsvan. Vad ska vi skylla vår rädsla på idag? Vi reser och lär oss språk - vi är en del av globaliseringen (så är det för många av dem som flyr, också).

 

Tror vi att den som riskerar sitt och sina barns liv i en värdelös båt, tänker:
”Vallentuna – där ska vi verkligen snylta på välfärden!”
Är vi verkligen riktigt kloka, om vi tror det?
   
Det mest moraliska är att ta emot flyktingar, det är en sanning vi inte kan fly från.

Men svenska medmänniskor har blivit så uppskrämda att modet sviker dem och förmågan till vettiga diskussioner drunknar i dumheter och medias sensationslystnad.

   Nu stänger Svensson av sin empati när bilder av drunknade i medelhavet dyker upp i rutan.

De svenskar som är mest rädda blir ivrigt påhejade av ett skendemokratiskt, toppstyrt, Putinvänligt parti. Ett parti som gör sitt bästa för att vår moraliska GPS ska krascha

(se senaste motion från partiet till Vallentunas kommunfullmäktige).

Är rädsla vår största fiende?

Feghet har kanske varit ett svenskt kulturarv,

men är det verkligen något värt att bevara?


 

Tiggeri och tiggeri

Pojken tigger utanför affären. Han är i mina barns ålder, en ålder då livet helst ska leka, världen upptäckas. Han ser trött ut. Vilken förälder är glad över att sätta sitt barn i en så förnedrande situation?

Hur ser han på sig själv och sin framtid?

Många i det här landet tycks numera tycka att pojken utanför ICA är smutsig.

”Han kan väl ta och vara fattig någon annanstans”, tycks de mena och visar det öppet.

Hur kan tiggeri bli ett problem för den som inte tigger? För att det inte ser rent ut?

Nå, vem ska få äga det offentliga rummet och vems skönhetsuppfattning ska gälla? Bensinföretaget som utmed Roslagsbanan ber att jag betalar lite mer så jag får en plastleksak med deras emblem på?

Ingen tvingar oss att ge pengar till pojken. Så vad är problemet? Hur kan tiggarfrågan dominera så många middagsdiskussioner och media?

Kanske för att det är jobbigt att upptäcka att man har egoistiska värderingar när man trott sig vara annorlunda? Vår svenska självbild ruckas.

Varför har svenskarna ändrat beteende mot svaga och blivit en så lättstyrd publik i den enfaldiga debatten om tiggeri? Jo, därför att humanismen som kännetecknat Sverige successivt byts bort.

Fler än den fjortonårige pojken kommer i framtiden drabbas av den nya, men ack så gamla, egoismen.

Sjuka, äldre, de med svagast röst i samhället.

Vad är Sverige att vara stolt över om vi lämnar humanismen? Vilka är de nya ledorden?

Barnens skolor får beställa nya värdegrundsfoldrar.

Det finns mycket hemskheter vi önskar slippa se. Algblomning. Trafficking. Tiggeri. Det är inte särskilt vackra saker. De passar sannerligen inte in i livsstilsmagasins-liv, där allt ska vara rent och luftigt.

Vi verkar vilja kunna välja när vi vill se fattigdom. Eller åtminstone flytta den bortom kommungränsen (huspriset kan ju påverkas). Min övertygelse är att det är bättre att våga se.

Låt inte SD och tiggardebatten styra synen på människan och framtiden. Det är inte töntigt eller naivt att vara solidarisk. Var en medmänniska om du orkar och kan. Ge en slant om du vill. Skita ner miljön mindre.

Och var en motvikt till SD´s terror. För det är vad SD ägnar sig åt, och de tycks lyckas.

De skrämmer oss till egoism.