..."då ärat ditt namn flög över jorden"?

Sveriges agerande under 2:a världskriget betraktas ofta som omoraliskt, där en följd av det agerandet är att vi kan njuta av mycket hög levnadsstandard idag.

• Sverige deltog inte i 2:a världskriget.
• Sverige hjälpte inte finländarna mot Sovjet.
• Sverige hjälpte inte Norge när vi lät tyskarna forsla vapen genom vårt land.

Och att danskar ibland beskyller oss svenskar för att excellera i dubbelmoral är kanske inte så konstigt?
Krig var hopplöst för civilbefolkningen då, precis som nu, i t. ex Syrien.
Sverige, däremot, gick in i 1900-talets rekordår med stort försprång och hög tillväxt.
Vårt land har miljontals liv att tacka för att Europa inte blev nazistiskt.

Nu kritiserar svenskarna länder, länder som i vissa fall både trasades sönder i världskrig och fick lida under kommunistisk diktatur, för att inte tar sitt ansvar i flyktingfrågan.
Ja, det vore lättare om fler länder tog emot flyktingar, det är ju sant.
Men att fråga varför Sverige ska ta emot, är magstarkt när man börjar tänka efter.

40-talssvenskens oro inför främmande nationaliteter är lätt att förstå. Man hade varit fattig, långt ifrån välutbildad eller världsvan. Vad ska vi skylla vår rädsla på idag? Vi reser och lär oss språk - vi är en del av globaliseringen (så är det för många av dem som flyr, också).

 

Tror vi att den som riskerar sitt och sina barns liv i en värdelös båt, tänker:
”Vallentuna – där ska vi verkligen snylta på välfärden!”
Är vi verkligen riktigt kloka, om vi tror det?
   
Det mest moraliska är att ta emot flyktingar, det är en sanning vi inte kan fly från.

Men svenska medmänniskor har blivit så uppskrämda att modet sviker dem och förmågan till vettiga diskussioner drunknar i dumheter och medias sensationslystnad.

   Nu stänger Svensson av sin empati när bilder av drunknade i medelhavet dyker upp i rutan.

De svenskar som är mest rädda blir ivrigt påhejade av ett skendemokratiskt, toppstyrt, Putinvänligt parti. Ett parti som gör sitt bästa för att vår moraliska GPS ska krascha

(se senaste motion från partiet till Vallentunas kommunfullmäktige).

Är rädsla vår största fiende?

Feghet har kanske varit ett svenskt kulturarv,

men är det verkligen något värt att bevara?