Pojken tigger utanför affären. Han är
i mina barns ålder, en ålder då livet helst ska leka, världen
upptäckas. Han ser trött ut. Vilken förälder är glad över att
sätta sitt barn i en så förnedrande situation?
Hur ser han på sig själv och sin
framtid?
Många i det här landet tycks numera
tycka att pojken utanför ICA är smutsig.
”Han kan väl ta och vara fattig
någon annanstans”, tycks de mena och visar det öppet.
Hur kan tiggeri bli ett problem för
den som inte tigger? För att det inte ser rent ut?
Nå, vem ska få äga det offentliga
rummet och vems skönhetsuppfattning ska gälla? Bensinföretaget som
utmed Roslagsbanan ber att jag betalar lite mer så jag får en
plastleksak med deras emblem på?
Ingen tvingar oss att ge pengar
till pojken. Så vad är problemet? Hur kan tiggarfrågan
dominera så många middagsdiskussioner och media?
Kanske för att det är jobbigt att
upptäcka att man har egoistiska värderingar när man trott sig vara
annorlunda? Vår svenska självbild ruckas.
Varför har svenskarna ändrat
beteende mot svaga och blivit en så lättstyrd publik i den
enfaldiga debatten om tiggeri? Jo, därför att humanismen som
kännetecknat Sverige successivt byts bort.
Fler än den fjortonårige pojken
kommer i framtiden drabbas av den nya, men ack så gamla, egoismen.
Sjuka, äldre, de med svagast röst i
samhället.
Vad är Sverige att vara stolt över om
vi lämnar humanismen? Vilka är de nya ledorden?
Barnens skolor får beställa nya
värdegrundsfoldrar.
Det finns mycket hemskheter vi önskar
slippa se. Algblomning. Trafficking. Tiggeri. Det är inte särskilt
vackra saker. De passar sannerligen inte in i livsstilsmagasins-liv,
där allt ska vara rent och luftigt.
Vi verkar vilja
kunna välja när vi vill se fattigdom. Eller åtminstone
flytta den bortom kommungränsen (huspriset kan ju påverkas). Min
övertygelse är att det är bättre att våga se.
Låt inte SD och tiggardebatten styra
synen på människan och framtiden. Det är inte töntigt eller naivt
att vara solidarisk. Var en medmänniska om du orkar och kan. Ge en
slant om du vill. Skita ner miljön mindre.
Och var en motvikt till SD´s terror.
För det är vad SD ägnar sig åt, och de tycks lyckas.
De skrämmer oss till egoism.
